Femtiotusentremiljoner små virkade fodral är inte min framtid

Kära läsare, 
Jag är inne i en kris, en kris som egentligen kanske är ganska vanlig att ha när man är 17 år. 
Jag sitter i krisen om vad jag ska göra när jag blir vuxen, vad jag ska göra med mitt liv när jag inte har skolan att gå till 10 timmar om dagen. Det hade varit helt fantastiskt att kunna försörja mig på att sticka och virka.  Att det blir mitt yrke, typ designer, formgivare. 
Men samtidigt vill jag inte försörja mig på det, för då kanske det slutar som ett tvång.
"Ja, nu måste jag sticka tre strumpor idag annars går det inte ihop"
Jag vill inte ha det så, jag vill kunna avbryta en vantstickning mitt i för att åka iväg, eller läsa en tjock bok. Men vad tusan ska jag göra med mitt liv då liksom. Jag är ganska fast vid mitt stickande och virkande.
 
För min hobby är en ganska osäker bransh liksom, det vet ni som liksom mig stickar och virkar massor. Det är inte många där ute som vill ha något hemstickat, utan det ska ju helst vara gjort i en fabrik eller av små stackars barnarbetare och finnas tusen exakt likadana saker.
Men men, allt kan ju inte alltid gå som man vill. Vem vet om tio år kanske jag är en av sveriges kändaste designers eller kostymörer. Det får vi se..
 
 
I'm in a fight with myself about my future work. I don't know what I want to be, but I think that I'll find a super job.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0