liggeristicket

Nu är det en vecka sen jag stod på Östersjöfestivalen och sålde mina grejer. Veckan var otroligt tuff, den var långtråkig och oerhört rolig. 

Jag stod i ett stånd på Slöjdgatan under festivalens alla dagar och var den yngsta på hela gatan. Vilket jag fick höra från många som gick förbi. De flesta som gick förbi sa att de tyckte att det var otroligt roligt att jag var så pass ung och ändå höll på med stickning och virkning. Många äldre damer stannade till och kollade på det jag gjorde vilket var så otroligt roligt då de delade med sig av saker som de gjort när de var yngre.

Men det fanns även dem som sa att jag höll på med något som inte var hållbart, att det fanns de som var bättre än mig på det jag höll på med.

Det är väl klart att det finns dem som är bättre? Jag är bättre än de som precis börjat, jag är bättre än de som inte ens lärt sig, så det är ganska självklart att de som stickat och virkat i 60 år är bättre än jag på det. 

 

Bland alla dessa som hade åsikter om mig och mitt handarbetande så fanns det också dem som kollade på mina grejer och sa att det var alldeles för dyrt.

 

Ett exempel var den här koftan som jag hade med mig både för att visa upp vad jag gjort och ifall någon ville köpa den. En kvinna kom fram och provade koftan, älskade den och ville köpa den. Men när hon fick höra priset, 250 kronor, tyckte hon direkt att den var alldeles för dyr. Enligt henne hade det räckt med 150 kronor och visst, jag hade kunnat sälja den för det. Men då hade jag itne fått betalt för allt arbete jag lagt ner på den, jag hade inte fått betalt för garnet. Fast vad gör det när hon kunde få en handstickad kofta från sverige billigare än vad hon kunde köpa en maskinstickad kofta från Taiwan. Det är klart att handarbetet dör ut när människor tycker att det är för dyrt att betala för arbetet någon lägger ner på sina plagg.

 

 

Studenten är över och mina dagar är fyllda av teaterrepetitioner och snart även föreställningar.

Mellan alla repetitioner och föreställningar så har jag blivit utvald till en av 30 Sommarföretagare i Blekinge och Bromölla. Det känns väldigt stort och bra att ha fått det stödet till att utveckla den här bloggen från en liten hobbyverksamhet till ett riktigt företag under sommaren.

Så, vad kommer det innebära för mig att vara egenföretagare? Jo, jag kommer sticka och virka produkter som ni läsare har möjligheten att köpa. Mina produkter som jag ska skapa och sälja i sommar kommer vara möjliga att beställa i olika storlekar och färger efter vad du som köpare önskar.

 

Glöm inte att gå in och gilla/dela min sida på Facebook så är ni alltid uppdaterade om vad som händer.

 

This summer I've been chosen as one of 30 young entrepenours from Blekinge and Bromölla to be a Sommarföretagare. That means that I will make and sell stuff from this blog to my readers and others. If you are interested in buying anything, go to my facebook page (click picture above) and write me a message.
Hope you want to follow me this summer and future one.

Igår tog jag studenten och är härmed arbetslös. Men vad gör det när man springer ut i en grön egenstickad klänning?

Min studentdag var full av skratt, gråt och skrik. Jag vann ett stipendie som jag ska använda till mina framtida studier, inom vad vet jag inte. Det var en stor ära att få stipendiet av Karlskrona Kommun efter mina tre års pendlande och studerande.

Att jag stickat på min studentklänning är anledningen till att det varit väldigt tyst och tomt här, och på andra sidor, eftersom att jag inte ville avslöja något innan dagen var här. Min stora frånvaro ska förändras nu i sommar, men på vilket sätt tänker jag inte avslöja.

 

Hoppas att ni kära läsare får en underbar sommar!

 

 

Efter ett långt uppehåll på denna blogg, så kommer här ett snabbt inlägg om det senaste jag gjort.

En vän till mig frågade om jag ville sticka ett par strumpor till henne, och det är väl självklart! 

Har på senare tid insett det negativa att ha alla mönster i huvudet; man glömmer lätt bort vilket varv man är på och när det är dags att byta till något annat.

 

Idag köpte jag äntligen garnet jag behöver till min studentklänning som jag nu har påbörjat. Jag är så lycklig över hur fin klänningen kommer att bli och garn. Garn gör en lycklig. 

 

Det är lite tomt här just nu, men det är för att det är alldeles för många projekt som pågår samtidigt. Jag går i skolan, stickar, repar fem olika föreställningar, jobbar på att komma in på en ny skola efter sommaren, virkar och ska samtidigt få mina timmars sömn. 

Inte det lättaste.

 

När jag för några dagar sedan var ute och gick i den kalla vintervår-luften höll jag på att frysa sönder om mina öron. Vanligtvis har jag håret instoppat i halsduk och jacka, men inte i måndags inte. Då hade jag håret utanför halsduken och jackan OCH JISSES VAD KALLT DET VAR! Förstår mig inte på folk som kan gå med öronen bara sådär, så för att skydda mig under min nästa promenad gick jag hem och hittade lite garn att göra en mössa av och här är den! 

 

SODA POP MÖSSAN!

Nu när året lider mot sitt slut, så tänkte jag ta och sammanfatta hur mitt skapande har sett ut under året. (Klicka på bilderna för att komma till de separata inläggen)

 

 

Nu när året närmar sig sitt slut, så firar de flersta med att dricka alkohol och dansa tills benen viker sig. Andra firar genom att umgås med nära och kära och vissa firar inte alls.  

 

Jag vet inte hur jag kommer fira mitt nya år, men för att hålla mig varm under de kalla kvällarna som ligger framför mig, så kom denna tröjan till. 
Garnet fick jag från min farmors mamma. Den tanten är otroligt cool och det är därifrån min stickande ådra kanske kommer..

 

Tänkte försöka mig på en repris från förra året och få mina klasskompisar att börja gråta av lycka över mina julklappar.

Louise som förra året fick mustaschvantar blev så glad att hon började gråta, så i år bestämde jag mig för att ge min kattälskande vän  Hedvig ett par vantar som hon skulle kunna älska.

Trots att jag stickat en heldel, så måste jag säga att dessa vantarna var de krångligaste jag gjort på länge.

Men hoppas nu att hon blir superglad när hon får dem.

 

God Jul på er allihopa!

 

 

 

 

 

Såhär ser hen alltså ut, min senaste tröja som kommit till samlingen i garderoben.

Hen är kort och gott en restgarnströja efter ett mönster som jag fann i huvudet och testade.

 

Jag känner mig alltid som en väldigt slö stickare när jag inte kan visa nya saker. Det är lite som att jag inte hinner med, men det gör jag, det är bara det att ibland tar saker lite längre tid än det borde. Dessutom går jag ju i skolan. 

Men just nu håller jag på och jobbar på julklappar, beställningar och en tröja som behöver nytt garn.
Virkar en heldel flugor och stickar vantar för det går snabbt och är roligt.

Men det står inte stilla.
Det är bara väldigt stora projekt.

 

Trots att det utanför mina fönster är runt 30 grader och solen skiner på allt, så stickas det ändå vantar hos mig.

Vantar är något bra anser jag då man kan värma någon annan med ett par varma händer.

 

Därför får ni nu två par vantar i samma inlägg.

 

 

Här har ni hen. Min hängselkjol som jag pillar på under flera månader. Tanken var från början att göra en klänning till, men klänningar har jag många och inte lika många kjolar så en kjol fick det bli istället.

Och jäkla vad nöjd jag är!

 

Klänningen är virkad i bommulsgarn så den kommer vara så himla skön att ha på sig utomhus.

 

Det är så mycket idéer i mitt huvud som flyger runt, saker jag vill göra och saker jag måste göra. 

Mycket är vintergrejer, men vad gör det. Winter is comming. och that's it liksom.

 

 

Stickade ett par strumpor för några månader sedan som sedan blev liggande i en påse med andra saker som jag gjort men inte använt.

Nu har de fått en ny ägare som jag hoppas älskar dem.